Onsalas Historia

Agneta Linger och Stig Karsegård 

Copyright bild och text Agneta Linger

Onsala kyrka

Onsala kyrka som har anor sedan medeltiden har genom tiderna präglats av onsalas sjöfartssläkter. Under bondeseglationen utsmyckades kyrkan mycket genom gåvor skänkta av lyckligt hemkomna kaptener. Till exempel är en takkrona skänkt av släkten Hammar från Hammarkulla och de två votivskeppen, ostindiefararen ”Anna” och barken ”Janni”, är skänkta på 1800-talet av skeppare från Onsala. I kyrkan finns också ängeln Sankt Michael, som skänktes av Michael Mårtensson från Lunden i slutet av 1600-talet. Andra utsmyckningar såsom takmålningarna och den vackra altartavlan har tillkommit efter en ombyggnad i slutet av 1600-talet.

När ett skepp med besättning hade kommit hem efter en resa skulle hela besättningen med kaptenen i spetsen tåga in i kyrkan. De hade sin givna plats på kaptensläktaren längst fram till vänster i kyrkan. Där fick de sitta till allmän beskådning under hela högmässan. De lämnade kollekt/gåva efter egen plånbok för att tacka Gud, för att de hade kommit hem igen. Självklart lämnade kaptenen det största bidraget.

Gravar och gravstenar både inne i kyrkan och på kyrkogården visar att det har varit sjöfolk som bott här under lång tid. Flera äldre gravstenar är utsmyckade med ett uthuggna skepp. En del gravar har vackra koppar- eller järnstaket som tyder på rikedom.

Den största och mäktigaste graven är det Gathenhielmska gravkoret i två våningar längst fram i kyrkan. I övervåningen finns sakristian och i bottenvåningen ligger Lars Gathenhielm och hans hustru Ingela begravda i fina marmorkistor.

Förr i tiden tog man sig till kyrkan med häst och vagn. Som mest fanns det 72 spiltor i tre olika stallbyggnader. Stallarna var till för kyrkobesökarnas hästar. Då kyrkobesöket oftast varde i flera timmar var det gott för hästarna att få stå inne och vilas sig före hemfärden. Stallen byggdes 1857 och för att ha råd att bygga stallen fick man köpa en aktie per spilta för 19,22 riksdaler. Några välbärgade familjer i Onsala köpte snabbt fyra spiltor var.

När det första av de tre stallen revs vet man inte men 1924 rev man det ”lilla kyrkstallet” med 17 spiltor.

Den nuvarande byggnaden renoverades och byggdes om till enbart 12 spiltor. Dessa användas ända fram till 1953.

Genom Onsala Skifteslags försorg renoverades byggnaden i slutet av 1950-talet. 1961 kom Nordhallands hembygdsförening med förslaget att göra om kyrkstallet till ett vagnsmuseum. Detta bemöttes väl och så blev det. Hösten 1998 och våren 1999 gjordes det en omfattande renovering av stallet och en särskild avdelning för seldon byggdes.

Idag är det Onsala hembygdsgille som förvaltar vagnsmuseet.

Bildspel med gamla bilder på Onsala kyrka och utsikt från kyrktornet.

Under golvet i kyrkan finna det dolda rum. Dessa är från 1600- talet då man började begrava bemärkta personer inne i kyrkan eller i vapenhuset för att hedra dem. Kistorna flyttades ur sina gravkamrar någon gång på 1830-40-talet.

Gamla gravkamrar och familjesköldar från 1600-talet och framåt under kyrkans golv.

Sägner

”De kapade marmorkistorn”

Enligt sägnen var de Gathenhielmska kistorna avsedda för den danska kungen och drottningen. Lars lär med list kommit över dem genom att lura den danska besättningen på ett skepp som kom in på Kungsbackafjorden. Utklädda till fiskare lyckades de sälja fisk till danskarna samtidigt som de fick tillåtelse att ligga förtöjda jämsides och tillaga egen fisk. De hällde då bly i det danska skeppsrodret som därigenom blev manöverodugligt. Det blev då lätt för Lars män att kapa skeppet och på så sätt få tillgång till kistorna. Numera vet vi att detta inte är sant. Kistorna är av italiensk marmor och är ärligt köpta, förtullade och införda till Göteborg.

Lars spökade vid Onsala kyrka

Sägnen berättar, att trots att man vid begravningen bundit ihop Lars ben för att förhindra att han skulle gå igen så spökade Lars vid Onsala kyrka. Hans stoft fördes därför till Norra Horta, en ö utanför Väröhalvön, där det kedjades fast vid klipporna. Spökeriet vid kyrkan upphörde, däremot började det spöka vid ön till fiskarbefolkningens förtret. Numera vet vi att hans kvarlevor ligger kvar i kistan.

Onsala kyrka med sina två torn

Enligt sägnen lär Lars Gathenhielms blivande svärfar Olof Hammar ha yttrat följande: ”Innan Onsala kyrka får två torn får inte den vettvillingen min dotter till maka.”

Sägnen berättar vidare, att Lars, som var en driftig man, snabbt lät bygga ”det Gathenhielmska koret”. Det blev så småningom hans och Ingelas sista viloplats