Vagnsmuseet vid Onsala kyrka

Onsala vagnsmuseum är inhyst i kyrkstallet från 1857 vid Onsala kyrka. Från början fanns det tre stycken stallar med totalt 72 spiltor. För att ha råd att bygga stallen fick de som vill och hade råd köpa en aktie per spilta för 19,22 riksdaler. Några välbärgade familjer i Onsala köpte snabbt fyra spiltor var.

Stallarna var till för kyrkobesökarnas hästar. Då kyrkobesöket oftast varde i flera timmar var det gott för hästarna att få stå inne och vilas sig före hemfärden.

När det första av de tre stallen revs vet man inte men 1924 rev man det ”lilla kyrkstallet” med 17 spiltor.

Den nuvarande byggnaden renoverades och byggdes om till enbart 12 spiltor. Dessa användas ända fram till 1953.

Genom Onsala Skifteslags försorg renoverades byggnaden i slutet av 1950-talet. 1961 kom Nordhallands Hembygdsförening med förslaget att göra om kyrkstallet till ett vagnsmuseum. Detta bemöttes väl och så blev det.

I museet finns det vagnar, kärror, en likvagnar, bårar, slädar, medfordon samt diverse sadlar och seldon. Alla inventarier ägs av Nordhallands Hembygsförening men förvaltas idag utav Onsala hembygdsgille.

Hösten 1998 och våren 1999 gjordes det en omfattande renovering av stallet och en särskild avdelning för seldon byggdes.

Idag finns det fem "avdelningar" i museet. Vagnar, kärror, likvagnar/bårar, slädar/medfordon samt seldon och sadlar. 

Olika typer av vagnar

• En kupé är en heltäckt fyrhjulig vagn med fast kur och plats för två personer och ibland ett extra säte för fler personer.
• Viktorior och promenadvagnar är öppna bekväma vagnar med ett bra djup framför sätet för benen. De har en kuskbock och ett nedfällbart baksäte om man är fler.
• Promenadvagnarna som har en löstagbar kuskbock.

• Vurst eller charabang är en långsträckt fyrhjulig öppen vagn med säten längs långsidorna.
• Åkvagnarna var den vanligaste typen av vagn. De kallas också för schäs, trilla eller fjädervagn. Dessa är öppna med men lite olika utförda. Det finns både fyrhjuliga och två hjuliga.
• Kärra eller gigg är ett tvåhjuligt fordon som drogs av en häst  och är avsett för två personer.

• Tidaholmsgiggarna - en "modern kärra" med koniska rullager i naven och med ställbart säte så att trycket på skaklarna kunde varieras beroende på om man var en eller två personer i kärran. Denna typ av kärra drogs av en häst och var snabb och lättmanövrerad.

Likvagnar och bårar
Ursprungligen bar man de döda i sin kista till kyrkan på bårar. Detta för att visa vördnad. Hade man begått självmord kunde man köras till kyrkan. På 1870-talet kom seden med att köra med likvagnar i Norra Halland. Men det dröjde lång tid innan alla fick tillgång till en likvagn.

Slädar eller skrindor
Slädar från medeltiden var försedda med en skrinda av brädor. I den åkte man. På 1700-talet var Sverige påverkade av tyska idéer och rokokon. Släden blev då ett omhuldat föremål inom konsthantverket. Namn på modeller är kappsläde, rissla, trollhopp och diverse åkslädar.

Seldon
I samlingen av seldon ingår tre typer av sadlar. Klövjesadel eller packsadel från 1813, ridsadlar av 1700-tals modell samt en damsadel. Förutom sadlar finns det selar för lättare körning (hel- eller halv kollersele). Det finns en sele för tyngre körning en så kallad loksele samt betsel i olika modeller för både körning och ridning.

På väggen hänger det ett slädtäcke som är ett virkat bomullstäcke i ett vackert mönster. Detta fästes i selen på hästen och draperades över hästen bakben och slädens framkant. Detta för att slippa att få snö upp i släden från hästens hovar.

Bjällror av olika slag användes för att i vintertid kunna höra när en häst med släde närmade sig.